The Great Battles of Ihantala and Tali
The VKT line between Tali and Suomenvedenpohja was defended by the 18th infantry division from the IV army corp. Two Soviet army corps attacked the area, and the defenders at Tali had to retreat for a few kilometers but the frontline held firm.
Soviet troops started a breakthrough attack on 25th of June, the main focus being on Tali – Juustila direction. The attack forced the defenders to retreat from the whole section of the front. A Finnish armored division did a counterattack in the afternoon which almost returned the frontline to its former place. On the next day, the division tried to continue its advance but Soviet troops stopped it. On the Eastern side of Letimonjärvi, Soviet troops had managed to advance to the road junction in Vakkila and a counterattack failed to push them back.
The Finnish 11th armored division took up the responsibility of the front. On the next day, the troops were able to clear the road open again. On 29th of June the commander of the forces in the Karelian Isthmus front, lieutenant general Oesch, decided to straighten the front by pulling his troops to Juustilankangas – Vakkila – Pyöräkangas-Ihantala line.
On the following day, the 6th division stationed in Maaselkä had to counter several Soviet breakthrough attacks especially in Pyöräkangas and was able to gain back the positions. After 7th of July, the Soviet attack had run out of momentum and Ihantala was able to hold out.
The battles in Tali and Ihantala involved 150 000 Soviet troops and 50 000 Finnish troops, which was the biggest battle of its kind in Scandinavia.The better terrain in the area for defense, active counter attacking tactics, additional troops, new anti-tank weapons, fire support from artillery and air force, all contributed in holding the front line.
TALI OCH IHANTALA STORSTRID
IV armékårens 18. Division var i försvar vid VKT-ställningen mellan Tali och Suomenvedenpohja. Två sovjetiska armédivisioner anföll området. Försvararna av Tali var tvungna att retirera några kilometer men fronten höll.
Den 25 juni inledde de sovjetiska trupperna ett genombrottsanfall i området koncentrerat i riktningen Tali – Juustila. Anfallet tvingade försvararna att retirera över hela sin bredd. Pansardivisionen gick till motattack på eftermiddagen och återställde nästan den tidigare försvarslinjen. Dagen därpå försökte pansardivisionen avancera men stoppades av de anfallande sovjetiska styrkorna. De sovjetiska trupperna som ryckte fram öster om Leitimosjön nådde vägen till Ihantala vid Vakkila-korsningen och motattackerna lyckades inte öppna vägen.
Pansardivisionen och 11. Divisionen tog över frontansvaret. Följande dag kunde trupperna öppna vägen med sitt anfall. Generallöjtnant Oesch, befälhavare för trupperna på Karelska näset beslöt den 29 juni att räta ut frontlinjen på grund av fortsatt fientligt tryck genom att dra tillbaka trupperna till linjen Juustilankangas – Vakkila – Pyöräkangas – Ihantala.
Under de följande dagarna var trupperna i 6. Divisionen från Maaselkänäset, tvungna att upprepade gånger slå tillbaka fiendens genombrottsförsök, särskilt i Pyöräkangas där positionerna alltid återtogs. Den sovjetiska offensiva styrkan utmattades efter den 7 juli. Ihantala höll ut!
Slaget vid Tali och Ihantala, där ca 150.000 sovjetiska soldater och 50.000 finländare deltog, är det största slaget i Norden. Frontens uthållighet och avvärjningssegerseger berodde på den gynnsammare försvarsterrängen än vid södra delen av Karelska näset, en aktiv försvarsstrid med ständiga motanfall, förstärkningar från andra fronter, nya pansarvärnsvapen, eldunderstöd från flygvapnet och framför allt artilleriets stöd samt slutligen det att infanteriet vid frontlinjen aldrig gav upp.