VIIPURINLAHTI
When Soviet troops failed in a quick breakthrough in the Tali area, the 59th army was directed towards Viipurinlahti. The task was to make a combined operation with the Soviet Baltic Fleet to capture the island in Viipurinlahti and to land troops to the Finnish rear and to reach a contact with the forces attacking towards the Northeast of Vyborg.
Finnish ground forces were responsible for defending the Viipurinlahti Bay area. The Navy was defending areas South of Nisalahti and also the islands of Melansaari and Teikari. Waterways in Viipurinlahti were mined to prevent any landings. Activity of Soviet troops on the islands started already on the 20th of June. The Finns evacuated Kovisto island by the morning of 23rd of June. On the following day, Soviet troops were able to capture some of the islands.
Soviet forces started a breakthrough attack with air and naval support on the night between 30th of June and the 1st of July. 22nd coastal artillery regiment repelled landing attempts on Teikari island. Cavalry brigade repelled reconnaissance attacks in the islands of Suonionsaari and Ravansaari.
However, a landing to the islands with 10 landing crafts started on the morning of 4th of July with heavy artillery bombardment. The overwhelming Soviet troops were able to land successfully but their advance was prevented by counterattacks. In fierce battles with the cavalry brigade, Soviet troops were able to capture the islands of Suonionsaari, Ravansaari and Esisaari.
In Teikari island, a heavy fighting took place during the night and by the morning, Finnish troops controlled almost the entire island. In Melansaari island, the defenders with additional reinforcements were able to beat back the Soviet troops by the morning of 5th of July. The order to clear the island was given in the afternoon and was carried out in the evening.
On the morning of 5th of July, after a heavy artillery bombardment, Finnish troops retreated while fighting delaying action to the Northern tip of the island. From the afternoon onwards, the troops pulled back to the mainland, the last ones by swimming. With the cooperation of different service branches, the Soviet attack capabilities were weakened in the heavy island fighting, so that the 59th army could not continue the attack to the Western shore of Viipurinlahti.
The defensive victory in Viipurinlahti enabled holding the line in the Isthmus front. In the battles for the islands, cooperation was vital and artillery fire played a key role. Fire support from the Navy and the Air Force, including the German Kulmey squadron, was of vital importance too.
The island battles in Viipurinlahti demonstrated the need for specially trained infantry troops for such a special environment. The current coastal jaeger troops trained by the Finnish Navy value the heritage of the battle of Teikari.
VIBORGSKA VIKEN
Efter att de sovjetiska styrkorna misslyckats med att göra ett snabbt genombrott vid Tali, riktades den 59. Armén mot Viborgska viken. Uppdraget var att tillsammans med flottan erövra öarna i Viborgska viken, ta sig upp på den västra stranden och avancera bakom finnarna samt kontakta de styrkor som anföll nordost om Viborg.
Markstridskrafterna ansvarade för Viborgska vikens botten. Söder om Nisalahti försvarades kusten av flottan som också ansvarade för försvaret av Melasaari och Teikari. Vattnen i Viborgska viken var minerade för att förhindra landstigningar. Striderna i skärgården påbörjades redan den 20 juni. Finländarna lämnade Koivistoöarna på morgonen den 23 juni. Under de följande dagarna tog de sovjetiska trupperna över en del av öarna.
Natten mellan den 30 juni och den 1 juli inledde de sovjetiska styrkorna, med stöd av sjö- och flygstridskrafter sitt övergångsanfall. 22. Kustartilleriregemente slog tillbaka landstigningsförsöket vid Teikari. Kavalleribrigaden slog tillbaka rekognoseringsanfallen på Suonio och Ravansaari.
Landstigningen på öarna inleddes på morgonen den 4 juli med intensiv eldgivning från tiotals fartyg. Den överlägsna fienden gjorde landstigning men deras framryckning hindrades av motattacker. På Kavalleribrigadens område erövrade de sovjetiska trupperna Suonio, Ravansaari och Esisaari under hårda strider på kvällen.
På Teikari pågick oavbrutna strider under natten och nästa morgon var ön nästan helt i de finska truppernas händer. Försvararna av Melansaari lyckades med hjälp av nya reserver, besegra fienden på morgonen den 5 juli. Den order som gavs på eftermiddagen om att rensa ön verkställdes på kvällen.
På morgonen den 5 juli retirerade finländarna efter en hård eldkoncentration till norra delen av ön Teikari. På eftermiddagen retirerade trupperna till fastlandet, de sista simmande. Samarbetet mellan de försvarande trupperna förbrukade de sovjetiska truppernas anfallskraft i striderna på öarna i Viborgska viken till den grad att den 59.Armén inte kunde fortsätta sitt anfall mot den västra stranden av Viborgska viken.
Segern i slaget vid Viborgska viken bidrog till att fronten på Karelska näset kunde hållas. I striderna på öarna betonades samarbetet. Artilleristödet på öarna var helt avgörande. Eldunderstöd från marinen och flygvapnet, inklusive den tyska flygskvadronen Kuhlmey spelade också en viktig roll.
Striderna i Viborgska viken visade att skärgårdsstrider kräver infanteritrupper tränade för dessa förhållanden. Dagens finska kustjägare som utbildats av marinen, upprätthåller traditionerna från striderna vid Teikari.