ÄYRÄPÄÄ – VUOSALMI
After the battle of Siiranmäki, the 2nd division pulled towards the VKT-line. On the Southern riverbank of Vuoksi, the dominating ridgeline of Kylä-Pakkola became the location for a bridgehead. Defending the area could buy time to construct defenses in Vuosalmi, which was more flat terrain.
Soviet attacks on the bridgehead started already on the 21st of June. Finnish troops repelled repeated attacks for five days. By capturing a Soviet prisoner, they were able to find out that the next attack would come on the 1st of July. With artillery fire the Soviet attack preparations were prevented. The battle did not start again until the morning of 4th of July. Soviet troops broke through to Finnish positions between different front sections. In the heavy fighting, the Soviets were beaten back with additional reinforcements brought across the river Vuoksi.
Soviet troops were able to advance to the Vuoksi riverbank on the 5th of July. Attempts to push them back failed and no further reinforcements could be brought across the river. On the next day, another counterattack was attempted but it also failed. On the following night, the troops in the bridgehead were changed to fresh ones. In the afternoon, new artillery preparations started during which some of the troops started to pull out from their positions and fall back to Vasikkasaari island. The last Finnish troops in Äyräpää surrendered in the church hill.
Fighting against the Finnish bridgehead, the Soviets had exhausted their fighting capabilities. A new army corps was assigned to the area to attack across the river Vuoksi. The crossing started on the 9th of July and the Soviet troops were able to establish a bridgehead 4 km wide and a kilometer deep which the Finns were not able to eliminate. On the following day, the Soviet troops tried to widen their gains while the Finns fought back furiously.
Finnish troops started a counterattack against the bridgehead on the early morning of the 11th of July but it was stopped by intense Soviet firing. After this, the Finns regrouped for defense. Soviet troops did further attacks to widen their gains again, but those attempts were stopped. Even their attack capabilities had started to run low, and from the 15th of July the front changed to static trench warfare.
The terrain in Äyräpää was one of the most difficult ones of the War: a narrow ridgeline and a wide river right after it. Despite this, the Finnish bridgehead stood firm for 2 weeks. The defensive preparations in Vuosalmi were sufficient enough to stop the Soviet troops. The Finns were not able to prevent the Soviets from establishing a bridgehead but their attack was stalled. From Vuosalmi, the Soviets were not able to get to the rear of other Finnish troops stationed further in the West. The defensive victory ensured holding the front in the Karelian Isthmus.
ÄYRÄPÄÄ -VUOSALMI
Efter striderna vid Siiranmäki retirerade 2. Divisionen mot VKT-linjen. Åsen Äyräpää – Kylä-Paakkola söder om Vuoksi var den huvudsakliga området och ett brohuvud upprättades där. Detta skulle ge tid att befästa Vuosalmi-området lägre ner.
Anfallen mot brohuvudet började redan den 21 juni. Finnarna slog tillbaka upprepade anfall under fem dygn. Genom en fånge fick man reda på att ett nytt anfall skulle inledas den 1 juli. Artillerield användes för att skingra fienden som förberedde sig för detta anfall. Striden återupptogs först på morgonen den 4 juli. Fienden bröt sig in i de finska ställningarna mellan enheterna. Under hårda strider slogs fienden tillbaka med hjälp av förstärkningar som tog sig över Vuoksen.
Den 5 juli trängde fienden fram till Vuoksis strand. De kunde inte besegras med motanfall och inga förstärkningar kom över Vuoksen. Följande dag gjordes motanfall utan framgång. På natten byttes nya trupper vid brohuvudet. På eftermiddagen började nästa eldförberedelse då en del av männen började bryta sig ut ur sina ställningar och retirera till Vasikkasaari. De sista försvararna av Äyräpää kapitulerade på kyrkbacken.
Kampen mot brohuvudet hade utmattat fiendens styrkor. En ny armékår flyttades fram till fronten för att anfalla över Vuoksen. Övergången inleddes den 9 juli och angriparen erövrade ett cirka 4 km brett och upp till en kilometer djupt brohuvud som finländarna inte kunde besegra. Följande dag försökte fienden utvidga brohuvudet medan finnarna kämpade hårt emot.
I gryningen den 11 juli inledde finnarna ett anfall mot brohuvudet som stoppades av fiendens eldgivning. Efter det omgrupperades trupperna för försvar. Fienden gjorde flera anfall under dagen för att utvidga brohuvudet, men de slogs tillbaka. Fiendens huvudsakliga offensiva styrka var också utmattad och striderna avtog till ett ställningskrig den 15 juli.
Striderna vid Äyräpää var ett av de mest utmanande under kriget: en smal ås och ett brett vattendrag i ryggen. Trots detta hölls brohuvudet i mer än två veckor. Vuosalmis försvar räckte till för att stoppa fienden. Brohuvudet kunde inte förhindras, men anfallet stoppades. Från Vuosalmi kunde fienden inte ta sig runt och bakom de finska trupper som stred längre västerut. Avvärjningssegern i slaget innebar att försvaret av Karelska näset kunde upprätthållas.