ENGLISH/SVENSKA YK29

THE DAYS GO BY IN THE SAME DUSTY RHYTHM

Helsingin Sanomat 3.7 2007/Tanja Aitamurto 

The sun has just risen and is shining gently on Camp Northern Lights, Ilkka Virkkunen’s home camp near the city of Mazar-i-Sharif. The Hindukush Mountains loom to the south. Virkkunen – a 29-year-old graphic designer – is about to embark on a multi-day reconnaissance mission north of the camp with six Finnish soldiers. The group also includes a Polish observation team and a Turkmen-speaking interpreter. The soldiers are meeting village leaders. They are investigating the perpetrators of the bombings and crimes, the backgrounds of the people and their whereabouts. Sometimes they have to check if there is a roadside bomb at a reported location. The information is reported to the camp headquarters. 

It’s a busy day ahead. The temperature is in the high C 40s and the 12-kilogram bulletproof vests make it unconfortable. Dust, which obstructs visibility while driving and gets into the nose, ears, mouth and arms, is a particular problem. 

The daily routine is the same: wake up around 6 a.m., breakfast, pack the car, lunch after a couple of hours’ drive and meetings in the afternoon. While the team leader talks to the Afghans other soldiers guard the car and distribute Isaf magazine to the locals. In May, a Finnish peacekeeper was killed in a bomb attack in Maimana in northern Afghanistan. In addition to bombs, the groups are vulnerable to attacks. 

Before dark, around 7pm, the patrol arrives back at the home camp, unloads the equipment from the truck and services it. ”Then sport, sauna and sleep. Sport is very relaxing. I also read a lot. During the year I have read 30 books.” 

Soldiers are only allowed to leave the camp on duty. Virkkunen goes to the camp gym – if the air conditioning works – and jogs around the camp along its inner borders. One lap adds up to a kilometre. 

He keeps in touch with Finland mainly via the camp’s satellite phone which soldiers can use for free. Connections are intermittent. The soldiers have no real free time in the camp, but ready for action around the clock. Every six weeks there is a two-week leave of absence. Then Virkkunen flies to Finland and enjoys the colours, the clear blue and green. The only thing that bothers him about his job is the slow arrival of supplies from Finland. Sometimes it’s also a strain living in small rooms for three people in barracks made of metal containers. In addition to Finns, the camp of around 300 people is mainly made up of Swedes and Poles. 

The Finnish oasis is the Finland-house. There they lounge on the sofas in the evenings, watch TV and have a few beers. Soldiers are allowed two beers before half past eleven, and three on Thursdays before half past twelve. In the yard – which the Swedes call Moomin Valley – there is also a log sauna and a barbecue hut built by Finns. 

The sun is already high when the equipment are packed into the cars. The group leader gathers the Finns and Poles and sets out the programme for the day. This time the groups spend the night in the countryside in tent beds under mosquito nets, it is too hot. 

The soldiers pack into the cars, Virkkunen sits behind the steering wheel. The cars turn out of the yard and the cloud of dust that has risen in the air gradually settles.

DAGARNA GÅR I SAMMA DAMMIGA RYTM

Helsingin Sanomat 3.7 2007/Tanja Aitamurto 

Solen har just gått upp och skiner försiktigt på Camp Northern Lights, Ilkka Virkkunens läger nära staden Mazar-i-Sharif. Hindukushbergen tornar upp sig i söder. Virkkunen – en 29-årig grafisk designer – är på väg att ge sig ut på ett flerdagars spaningsuppdrag norr om lägret tillsammans med sex finska soldater. I gruppen ingår även ett polskt observationsteam och en turkmensktalande tolk. Soldaterna kartlägger vägar och träffar byledare. De undersöker förövare av bombningar och brott, människornas bakgrund och var de rör sig. Ibland måste de kontrollera om det finns en vägbomb på en rapporterad plats. Informationen rapporteras till lägrets stab. 

Det har en het dag framför sig. Temperaturen är runt 40 grader och de skottsäkra västarna på 12 kilo gör arbetet mödosamt. Ett speciellt problem är dammet som skymmer sikten under körning och tränger in i näsa, öron, mun och i vapnen. 

Den dagliga rutinen är densamma: väckning cirka kl. 6, frukost, lastandet av bilen, lunch efter ett par timmars körning och möten på eftermiddagen. Medan gruppchefen pratar med afghanerna vaktar andra soldater bilen och delar ut tidningen Isaf till lokalbefolkningen. I maj dödades en finsk fredsbevarare i en bombattack i Maimana i norra Afghanistan. Förutom bomber är grupperna sårbara för attacker. 

Innan mörkret faller på kring kl. 19.00 anländer patrullen tillbaka till lägret, lastar av utrustningen från lastbilen och sköter underhåll. ”Sedan sport, bastu och i säng. Sport är väldigt avkopplande. Jag läser också mycket. Under året har jag läst 30 böcker.” 

Soldater får bara lämna lägret i tjänsteärenden. Virkkunen går till lägrets gym – om luftkonditioneringen fungerar – och joggar runt lägret på indre sidan. Ett varv är en kilometer. 

Kontakten med Finland håller han främst via lägrets satellittelefon som soldaterna kan använda gratis. Soldaterna har ingen riktig fritid i lägret utan är redo för insats dygnet runt. Var sjätte vecka är det två veckors ledighet, officiellt en permission. Då flyger Virkkunen till Finland och njuter av färgerna. Det enda som stör honom med hans jobb är den långsamma ankomsten av förnödenheter från Finland. Ibland är det också en påfrestning att bo i små rum för tre personer i baracker gjorda av en metallcontainer. Förutom finländare består lägret med cirka 300 personer huvudsakligen av svenskar och polacker. 

Den finska oasen är Finland-huset. Där sitter de i sofforna på kvällarna, tittar på TV och dricker några öl. Soldaterna får dricka två öl före halv elva och på torsdagar före halv tolv. På gården – som svenskarna kallar Mumindalen – finns också en bastu byggd av trä och en grillkåta även den byggd av finländare. 

Solen står redan högt när varorna packas in i bilarna. Gruppledaren samlar finländarna och polackerna samt lägger upp dagens program. Den här gången tillbringar grupperna natten på landsbygden i tältsängar under myggnät i skydd av hettan. 

Soldaterna packar in sig i bilarna, Virkkunen sitter bakom ratten. Bilarna svänger ut från gården och dammolnet som har stigit upp i luften lägger sig så småningom.

Shopping Cart
Scroll to Top