SKJA/ISAF/PRT MEY/MOT-L/L-6
Jaakko Estola
While patrolling around Andkhoy in October 2006, we found a village, just an hour’s drive from the centre of Andkhoy, which had not been visited by foreigners since the Soviets left. We arrived with our team (MOT-L=Mobile Observation Team-Lima) at the village around noon. The temperature outside was a ”mild” 38 and the sun was shining from a cloudless sky. When we reached the outskirts of the village we noticed that we were being followed closely. The movements of the ISAF troops were always followed with curiosity, but now it was obvious to the villagers that they were seeing something strange.
When we stopped in the village square we were surrounded by a group of small children who at first looked suspicious. It was easy to get this group of children ”on our side”. We always had ISAF kites, footballs, pamphlets, pens, backpacks, etc. with us on patrol. The kids would compete for anything we shared and there might be a little fight over a ball which was quite normal here. But the main distribution item was the ISAF-NEWS magazine which carried ISAF news from all over Afghanistan and served as a ”propaganda channel”.
We were also watched closely from the edge of the square by the men of the village. With the help of our interpreter, Haidar, we got one of the boys to send a message to the village elder to come and talk to us. After waiting for a while, the village chief and his ”lackeys” came to us and invited us to join them for tea. Our commander and deputy leader went to the village chief with an interpreter. On their return, they told the rest of us that the first questions they had asked were: ’Who are you? ”, ”Where do you come from?”,” HAVE THE SOVIETS LEFT?”. So we were apparently the first ’foreigners’ in that village since 1989, when the Soviets withdrew from Afghanistan.
SKJA/ISAF/PRT MEY/MOT-L/L-6
Jaakko Estola
När vi patrullerade runt Andkhoy i oktober 2006 hittade vi en by bara en timmes bilresa från centrum av Andkhoy, som inte hade besökts av utlänningar sedan Sovjet lämnade området. Vi anlände med vårt team (MOT-L=Mobile Observation Team-Lima) till byn runt lunchtid. Temperaturen utomhus var ”ljumma” 38 grader och solen sken från en molnfri himmel. När vi nådde utkanten av byn märkte vi att vi var tätt följda. ISAF-truppernas rörelser följdes alltid med nyfikenhet, men nu var det uppenbart för byborna att de såg något konstigt.
När vi stannade på byns torg omringades vi av en grupp små barn som först såg misstänksamma ut. Det var lätt att få denna grupp barn ”på vår sida”. Vi hade alltid med oss ISAF-drakar, fotbollar, broschyrer, pennor, ryggsäckar etc. när vi patrullerade. Barnen tävlade med oss om drakar, bollar och allt annat som vi delade ut. Det kunde bli lite bråk om en boll men det var helt normalt här. Den viktigaste gåvan var tidningen ISAF-NEWS, som innehöll ISAF-nyheter från hela Afghanistan och fungerade som en ”propagandakanal”.
Vi bevakades också noga från kanten av torget därifrån vi följdes av männen i byn. Med hjälp av vår tolk, Haidar, fick vi en av pojkarna att skicka ett meddelande till byäldsten om att han skulle komma och prata med oss. Efter att ha väntat ett tag kom byäldsten och hans ”lakejer” fram till oss och bjöd oss på te. Vår befälhavare och vice befälhavare gick till honom tillsammans med en tolk. När de återvände berättade de för oss andra att de första frågorna de hade ställt var: ”Vem är du? ”, ”Var kommer du ifrån?”,” HAR SOVJETERNA ÅKT?”. Så vi var tydligen de första ”utlänningarna” i den byn sedan 1989, då sovjeterna drog sig tillbaka från Afghanistan.