IN WAR AND PEACE
A.E. Martola
Commander of the UN Force in Cyprus
”13.5.1966 I begin again by copying my diary. In New York on the 38th floor of the UN Palace.
A rather wonderful and why not to say, very pleasant thing has happened to me again. I am now sitting in the familiar rooms on the 38th floor from 1956-58 (when I was the military adviser to Secretary General Hammarskjöld): a week later (6 May 66) I was appointed Commander of the UN forces in Cyprus, and now this man is leaving in the evening for a flight to Cyprus. It all started for me on 23rd April 1966 – three weeks ago. I was on a Finnish Red Cross trip to Budapest (with Varras), and I received a telegram from my wife asking me to call home immediately because an important letter had arrived. I got in touch with my wife by telephone immediately, she told me that Dr. Bunche of the UN had sent me a letter from New York asking me if I would be willing to go to Cyprus to command UN troops to replace the Indian General Thimaiya who had died in December. I immediately informed my wife that I was ready, and she had no objection either, so I telegraphed my agreement to Dr Bunche. In a flash, I had explained to myself that this was the way to go. I was delighted that the UN gentlemen (primarily Bunche, of course, but also his colleague, Under-Secretary-General Rolz-Bennett, who had visited Finland in February) valued our 1956-58 collaboration so highly that they wanted to continue it, not least by offering me the high Assistant Undersecretary position. I also knew that I had a real interest in the work of the UN peacekeeping force and was delighted to have another opportunity to see it in practice as a local Commander-in-Chief. Besides, I was now completely free; I had already left the paper industry in 1963 and I didn’t need to ask anyone’s permission. I forgot that I was already nearly 70 years old (yet I think in good health), a fact that perhaps should have been a cause for concern (the future is what it is) so I said ’yes’ like an old warhorse.
When I returned to Helsinki on 26th April 1966, there was a telegram from U Thant waiting for me formally offering me the post of UN Force Commander in Cyprus to which I had to reply immediately by telegram. Before sending a final positive reply I went to see General Keinonen, Supreme Commander of the Defence Forces, also but to hear the opinions of Defence Minister Pentti and Foreign Minister Karjalainen, all of whom were in favour: it would be good for the country’s reputation. (This was not a new matter for them, since during the spring Finland had asked whether UN would have any objection to a Finnish general coming to Cyprus. They had welcomed the idea but had their own candidate, younger than me, but the UN had said they wanted me because I was more experienced and knew the UN’s work. I also telegraphed President Kekkonen who was on a skiing trip in Lapland. He also urged me to accept U Thant’s offer. I also raised the matter with the Central Committee of the Red Cross, which had no objection, on the contrary, its members congratulated me. So I sent a positive reply to Secretary General U Thant and from there things started to move.”
A.E. Martola was trained in Germany as a Jaeger and took part in the war of liberation as a Jaegerlieutenant. After being severely wounded but recovered, he taught in the Finnish army at the first active officers’ school in Markovilla. In 1919-1921 he was the first Finnish officer to complete the Paris Military Academy. On his return to Finland, he co-founded Finland’s first military academy of which he also served as deputy director in 1924-25.
After serving as commander of the Savon Jaegerbattalion and the Savon Brigade in Vyborg he moved to Paris in 1928 as a military attaché. During this time he participated as Finland’s representative in the arms reduction negotiations in Geneva. After returning home he served as Chief of Staff of the General Staff of the Guards until the Winter War. He was promoted to colonel in 1931.
In the Winter War Colonel Martola was first Chief of Staff of the Home Army, then Commander of the 1. Division in Karjala. In the Continuation War he was also first Chief of Staff of the Home Army, then Commander of the 2. Division in Karjalan Kannas, and in 1944 Commander of the Army Corps north of Ladoga. In 1941 A.E. Martola was promoted to Major General.
After the wars and front-line service, it was time for politics: A.E. Martola was the second Minister of Foreign Affairs in the Castren government and from 1944 to 1946 he was the Governor of Uusimaa.
I KRIG OCH FRED
A.E. Martola
Befälhavare för FN-styrkan på Cypern
”13.5.1966 Jag börjar igen med att kopiera min dagbok. I New York på 38:e våningen i FN-palatset.
En ganska underbar och varför inte säga mycket angenäm sak har hänt mig igen. Jag sitter nu i de bekanta rummen på 38:e våningen från 1956-58 (då jag var militär rådgivare till generalsekreterare Hammarskjöld): en vecka senare (6 maj -66) utsågs jag till befälhavare för FN:s styrkor på Cypern och nu ger sig denna man av på kvällen för att flyga till Cypern. För mig började allt den 23 april 1966 – för tre veckor sedan. Jag var på en resa med Finlands Röda Kors till Budapest (med Varras) där jag fick ett telegram av min fru som bad mig ringa hem omedelbart eftersom ett viktigt brev hade anlänt. Jag fick genast telefonkontakt med henne och hon berättade att dr Bunche från FN hade skickat mig ett brev från New York där han frågade mig om jag var villig att åka till Cypern och föra befäl över FN-trupperna som efterträdare till den indiske general Thimaiya som hade dött i december. Jag meddelade omedelbart min fru att jag var beredd, hon hade inte heller några invändningar så jag telegraferade mitt samtycke till dr Bunche. I en handvändning hade jag förklarat för mig själv att detta var rätt väg att gå. Jag var mycket glad över att FN:s herrar (främst Bunche, naturligtvis, men också hans kollega, undergeneralsekreterare Rolz-Bennett som hade besökt Finland i februari) värderade vårt samarbete 1956-58 så högt att de ville fortsätta det, inte minst genom att erbjuda mig den höga undersekreterartjänsten. Jag visste också att jag hade ett verkligt intresse för FN:s fredsbevarande verksamhet och var mycket glad över att kunna få en sista praktisk erfarenhet av den som lokal överbefälhavare. Dessutom var jag nu helt fri; jag hade redan lämnat pappersindustrin 1963 och jag behövde inte be någon om tillstånd. Jag glömde att jag redan var nästan 70 år gammal (men jag tror att jag var vid god hälsa), ett faktum som jag kanske borde ha funderat på (framtiden ser ut som den gör) och så sade jag ”ja” som en gammal krigare brukar göra.
När jag återvände till Helsingfors den 26 april 1966 väntade ett telegram från U Thant på mig där han formellt erbjöd mig posten som befälhavare för FN-styrkorna på Cypern. Detta skulle jag omedelbart svara på med ett telegram. Innan jag sände ett slutgiltigt positivt svar träffade jag general Keinonen, Försvarsmaktens kommendör och hörde också försvarsminister Pentti samt utrikesminister Karjalainen. Alla var positiva: det skulle vara bra för landets rykte. Detta var inte en ny fråga för dem, eftersom Finland under våren hade frågat om de skulle ha något emot att en finsk general kom till Cypern. De hade välkomnat idén men hade en egen kandidat, yngre än vad jag var. FN hade dock sagt att de ville ha mig eftersom jag var mer erfaren och kände till FN:s arbete. Jag telegraferade också president Kekkonen som var på en skidresa i Lappland. Även han uppmanade mig att acceptera U Thants erbjudande. Jag tog också upp frågan med Röda Korsets centralkommitté som inte heller hade några invändningar utan tvärtom gratulerade mig. Så jag telegraferade ett positivt svar till generalsekreterare U Thant och från det började saker och ting röra på sig.”
A.E. Martola fick sin jägarutbildning i Tyskland och deltog i frihetskriget som jägarlöjtnant. Efter att ha blivit allvarligt skadad och återhämtat sig undervisade han i den finska armén vid officersskolan i Markovilla. Åren 1919-1921 var han den första finska officer som genomgick Paris militärakademi. När han återvände till Finland var han med och grundade Finlands första militärakademi där han också var biträdande chef 1924-25.
Efter att ha tjänstgjort som befälhavare för Savolax jägarregemente och Savolax brigad i Viborg flyttade han 1928 till Paris som militärattaché. Under denna tid deltog han som Finlands representant i förhandlingarna om nedrustning i Genève. Efter hemkomsten tjänstgjorde han som stabschef för Skyddskårens generalstab fram till vinterkriget. Han befordrades till överste 1931.
Under vinterkriget var överste Martola först stabschef för armén och sedan befälhavare för 1:a divisionen på Karelska näset. Under fortsättningskriget var han också först stabschef för armén, sedan befälhavare för 2:a divisionen i Karnak och 1944 befälhavare för armékåren norr om Ladoga. År 1941 befordrades A.E. Martola till generalmajor.
Efter krigen och fronttjänstgöringen var det dags för politiken: A.E. Martola var den andra utrikesministern i Castrens regering och från 1944 till 1946 landshövding i Nyland.