UNMLOY United Nations Military Liaison Officers in Yugoslavia
Matti Heimovaara
Croatia and Slovenia declared independence on 25 June 1991. A separate Croatian-Slovenian federation led to a war that lasted until a ceasefire on 3 January 1992. The UN quickly dispatched a force of three military groups of observers to the region. Twenty military observers from the United Nations Truce Supervision Organization (UNTSO) in the Middle East, 15 from the United Nations Angola Verification Mission (UNAVEM) in Angola and 15 from the United Nations Iraq-Kuwait Observation Mission (UNIKOM) in Kuwait were sent to monitor the 12 ceasefires.
The team of forty observers was assembled on a few days’ notice from various missions and arrived in Vienna, Austria on 11 January 1992, where three days later the team was split in two and the journey to the areas of operations in Serbia and Croatia began. The observers were commanded by the Australian Colonel John B. Wilson. The duration of the operation is recorded as 12 January to 30 March 1992.
Some details of the operation:
UNMLOY (United Nations Military Liaison Officers in Yugoslavia) was tasked with monitoring the maintenance of the twelfth ceasefire, reporting ceasefire/armistice violations, supporting the arrival of the UNPROFON mission. The operation was under the authority of the United Nations Security Council and initially involved three Finnish liaison officers, MAJ Mikko Rahikkala, KAPT Hans-Adolf Ehrnrooth and KAPT Matti Heimovaara. Liaison officers from at least the following countries served in the operation: Finland, Sweden, Canada, Australia, Switzerland, Kenya, Pakistan, Ukraine, Russia, UK, Ireland and Portugal. Some nationalities may not have been mentioned but during the UNPROF observer mission, officers from Norway, Argentina, Colombia, Brazil and Denmark were among the observers. By the summer of 1992, the total number of observers had reached around 400. UNPROFOR had a strength of about 39 000 soldiers.
Later, at least from UNIKOM, some Finns were rotated for varying periods. The number of liaison officers was increased by a few dozen before the end of the operation and was later absorbed into the UNPROFOR (United Nations Protection Force) operation in the region as a military observer detachment.
The operation’s vehicle fleet was picked up from Pisa in Italy, from where it was driven to Zagreb in Croatia and from there on to the various Control Stations on the Croatian-Serbian Armistice Line. The vehicles intended for the operation in Western Sahara initially caused difficulties in the Balkan winter, in particular because of their desert tyres. Communication equipment, i.e. radios, was also problematic due to the limited or non-existent number of base stations.
For accommodation, food supply and many practical matters were handled by the local military, whether JNA/JHA (Yugoslav People’s Army (YPA)/Yugoslav National Army (YNA) or HV (Croatian Army/Croatian Ground Army). In practice, there were very few UN civilian personnel in the area of operations at the beginning of the operation. I myself was accommodated, for example, at the hunting lodge of the late Yugoslav President Tito, near Vukovar, in Erdevik, Eastern Slavonia.
The UNMLOY operation was followed by subsequent UN-led operations in the Balkans:
– UNPROFOR (United Nations Protection Force ) 1992 – 1995, Yugoslavia, Croatia, Bosnia
– UNPREDEP (United Nations Preventive Deployment Force) 1993 – 1999, Macedonia
– UNTAES (United Nations Transitional Authority in Eastern Slavonia, Baranja and Western Sirmium) 1996 – 1998, Croatia
– UNMOP (United Nations Mission of Observers in Prevlaka) 1996 – 2002. Croatia, Yugoslavia
– UNMIK (United Nations Interim Administration Mission in Kosovo) 1999 -, Kosovo
EU-led:
– EUFOR Concordia (European Union Force Concordia) 2003-, Macedonia
– EUFOR Althea (European Union Force Althea) 2004-, Bosnia and Herzegovina
UN- and EU-led:
– ICFY (International Conference on the Former Yugoslavia, 1992-1993 Yugoslavian
NATO-led:
– IFOR (Implementation Force) and SFOR (Stabilisation Force) 1996 – 2003, Bosnia and Herzegovina
– KFOR (Kosovo Force) 1999-, Kosovo
The list excludes UN police missions in the Balkans and OSCE civilian observers, which were already present in Yugoslavia in 1991 and at least later in Kosovo.
UNMLOY United Nations Military Liaison Officers in Yugoslavia
Matti Heimovaara
Kroatien och Slovenien förklarade sig självständiga den 25 juni 1991. En kroatisk-slovensk federation ledde till ett krig som varade fram till vapenvilan den 3 januari 1992. FN skickade snabbt en styrka på tre militära observatörsgrupper till regionen. Tjugo militära observatörer från United Nations Truce Supervision Organization (UNTSO) i Mellanöstern, 15 från United Nations Angola Verification Mission (UNAVEM) i Angola och 15 från United Nations Iraq-Kuwait Observation Mission (UNIKOM) i Kuwait övervakade de tolv vapenvilorna.
Gruppen på fyrtio observatörer samlades med några dagars varsel från olika uppdrag och anlände till Wien den 11 januari 1992 där gruppen tre dagar senare delades i två delar och resan till operationsområdena i Serbien och Kroatien påbörjades. Observatörerna leddes av den australiske översten John B. Wilson. Operationen pågick mellan den 12 januari och den 30 mars 1992.
Några detaljer om operationen:
UNMLOY (United Nations Military Liaison Officers in Yugoslavia) hade till uppgift att övervaka upprätthållandet av den tolfte vapenvilan, rapportera brott mot vapenvilan samt stöda ankomsten av UNPROFON-operationen. Operationen skedde under ledning av FN:s säkerhetsråd och omfattade inledningsvis tre finska sambandsofficerare, MAJ Mikko Rahikkala, KAPT Hans-Adolf Ehrnrooth och KAPT Matti Heimovaara. Sambandsofficerare från följande länder deltog i operationen: Finland, Sverige, Kanada, Australien, Schweiz, Kenya, Pakistan, Ukraina, Ryssland, Storbritannien, Irland och Portugal. Vissa nationaliteter kanske inte har nämnts, men under UNPROF:s observatörsuppdrag fanns officerare från Norge, Argentina, Colombia, Brasilien och Danmark bland observatörerna. Sommaren 1992 hade det totala antalet observatörer uppgått till omkring 400. UNPROFOR hade en styrka på omkring 39 000 soldater.
Senare roterades några finländare under olika perioder. Antalet sambandsofficerare ökades med några tiotal innan operationen avslutades och den införlivades i UNPROFOR:s (United Nations Protection Force) operation i regionen.
Operationens fordon hämtades från Pisa i Italien varifrån den kördes till Zagreb i Kroatien och därifrån vidare till de olika kontrollstationerna längs den kroatisk-serbiska vapenstilleståndslinjen. De fordon som var avsedda för insatsen i Västsahara orsakade till en början svårigheter under vintern på Balkan på grund av sina ökendäck. Kommunikationsutrustningen, dvs. radioutrustning, var också problematisk på grund av det begränsade eller obefintliga antalet basstationer.
För inkvartering, livsmedelsförsörjning och många praktiska frågor var det enda alternativet att få hjälp av den lokala militären, antingen JNA/JHA (jugoslaviska folkarmén (YPA)/jugoslaviska nationella armén (YNA)) eller HV (kroatiska armén/kroatiska markarmén). I praktiken fanns det mycket få civila FN-anställda i operationsområdet i början av operationen. Inkvartering skedde i förläggningar som utsetts av parterna. Själv inkvarterades jag till exempel i den framlidne jugoslaviske presidenten Titos jaktstuga, nära Vukovar, i Erdevik, östra Slavonien.
UNMLOY-operationen följdes av ytterligare FN-ledda operationer på Balkan:
– UNPROFOR (Förenta nationernas skyddsstyrka) 1992-1995, Jugoslavien, Kroatien, Bosnien
– UNPREDEP (Förenta nationernas förebyggande insatsstyrka) 1993 – 1999, Makedonien
– UNTAES (Förenta nationernas övergångsmyndighet i östra Slavonien, Baranja och västra Sirmium) 1996 – 1998, Kroatien
– UNMOP (Förenta nationernas observatörsuppdrag i Prevlaka) 1996 – 2002. Kroatien, Jugoslavien
– UNMIK (Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo) 1999 -, Kosovo
EU-ledd:
– EUFOR Concordia (Europeiska unionens styrka Concordia) 2003-, Makedonien
– EUFOR Althea (Europeiska unionens styrka Althea) 2004-, Bosnien och Hercegovina
FN- och EU-ledd:
– ICFY (Internationella konferensen om f.d. Jugoslavien, 1992-1993 Jugoslavien)
Nato-ledd:
– IFOR (Implementation Force) och SFOR (Stabilisation Force) 1996 – 2003, Bosnien och Hercegovina
– KFOR (Kosovostyrkan) 1999-, Kosovo
I förteckningen ingår inte FN:s polisuppdrag på Balkan och OSSE:s civila observatörer, som redan fanns på plats i Jugoslavien 1991 och senare åtminstone i Kosovo.