Med frändefolkskrigen avser man de stridigheter som företogs mellan 1918 – 22 vid finska östgränsen. Målet var att förena de finskbesläktade stammarna med Finland och göra områdena självständiga. Finska staten höll sig officiellt utanför dessa strävanden, men stödde i praktiken dessa fälttåg. I frändefolkskrigen deltog det över 9000 finländare och av dem stupade ca 660.
Till frändefolkskrigen räknas:
- Vienaexpeditionerna (1918)
- Estniska frihetskriget (1918 – 1920)
- Aunusexpeditionen (1919)
- Petsamoexpeditionerna (1918 och 1920)
- Det ingermanländska upproret (1919)
- Det östkarelska upproret (1921 – 1922)
Ur finskt perspektiv blev frändefolkskrigen lönlösa, fastän land-områden tillfälligt anslöts under krigets gång. Endast det estniska frihetskriget var framgångsrikt. Nästan 20 000 östkarelare och ingermanländare flydde till Finland efter frändefolkskrigen.