Idén att frigöra sig från det ryska väldet föddes i november 1914 bland studenter ledde till jägarrörelsens uppkomst. Tyskland godkände skolningen av 200 studenter och redan i februari 1915 anmälde sig de första till kursen, som till en början maskerades om till scoutverksamhet genom att använda scoutuniformer. Denna ”Pfadfinderkurs” varade till slutet av augusti då Tyskland godkände att skolningen fick utvidgas till en bataljon.
Nu påbörjades en stor värvningsrörelse i Finland som resulterade i att 1894 män sökte sig till Tyskland genom olika hemliga etappvägar. Männen var från alla samhällsklasser. Verksamheten kunde inte längre hållas hemlig vilket ledde till att kring 250 jägare eller deras hjälpare arresterades. Som en följd av motåtgärderna avslutades värvningen under sommaren 1916.
Utbildningsmässigt stod truppen klar sommaren 1916. Den bildade kungliga Preussiska jägarbataljonen 27, som lades in mot ryssarna för att få fronterfarenhet. Jägarna slogs i juni-augusti utanför Riga vid floden Misse och Ekkau-Kekkau. Ställningskriget vid Rigabukten fortsatt till december då bataljonen förflyttades till Libau för kustbevakning. Bataljonen deltog även i vinterstriderna vid Aa-floden under januari-februari 1917, varpå den låg som reserv i Tukumsi en tid efteråt. Från mars 1917 till februari 1918 fortsatte jägarna med kustbevakningen och specialskolning i Libau.
Jägarnas huvudtrupp anlände till Vasa den 25.2.1918. De deltog i det finska frihetskriget som skolare och ledare i den vita armén.