Efter den ryska revolutionen på våren 1917 upplöstes den allmänna ordningen i Finland. Till en början upprättade man kommunala ordningsgarden där både höger- och vänstersinnade fungerade under samma tak. I landet fanns dessutom även ryska trupper, som delvis uppträdde odisciplinerat.
Jordbruksstrejkerna i de södra och sydvästliga delarna av Finland i början av sommaren skapade spänningar mellan jord- och bruksägarna och deras markarrendatorer samt arbetare. Våldsdåd förekom även mellan parterna.
Ytterligare förorsakade valutans nedgång, ökad arbetslöshet och brist på livsmedel situationens förvärrande och att spänningen ökade. I början av sommaren tog bildandet av olika ordningsgarden fart. Under storstrejken i november hade de röda gardena makten i de största städerna. Rödgardisterna fick hjälp i form av vapen av de kvarblivna ryska trupperna. Under storstrejken dog ett trettiotal människor av olika våldsdåd under kravallerna.
De röda garden radikaliserades, delvis med anstiftan av bolsjevikerna i Ryssland som just hade övertagit makten, delvis även för att genomförandet av politiska reformer skedde långsamt. Då statslagen föll och upplösningen av riksdagen sommaren 1917 minskade märkbart tron på att man kunde förnya samhället genom politisk reform. Fast den nya högermajoritetsriksdagen godkände de nya kommunala- och torparlagarna inverkade det inte på utvecklingen. Regeringens och riksdagens strävanden till att upprätthålla en ordningsmakt sågs som riktade mot arbetarbefolkningen i landet.
Mot slutet av januari 1918 hade ordningsgardena blivit röda garden som förespråkade revolution. Under januari skedde det flera skärmytslingar mellan de röda gardena och skyddskårerna, där det oftast var frågan om att hindra motparten ifrån att skaffa adekvat beväpning. De vapen som sändes till de röda från Ryssland gjorde revolutionen möjlig.
På kvällen den 26. Januari tände man en röd lykta i tornet på Folkets hus i Helsingfors, som tecken på den röda mobiliseringen. Revolutionen börjar söndagen den 28.1.1918.