De skyddskårister som kommit från lyceet omringade arbetarnas hus och vattentornet som hölls av de röda enligt dagboks-anteckningar från 29. januari. Tillsammans med guldsmed Holopainens söner hade vi, genom att samla ihop snö och frysa det med vatten, byggt en isvall på taket till tegelbyggnaden. Byggnaden som ännu idag står kvar på gården till S:t Michels järnaffär. Fullständigt litandes på vår valls skottsäkerhet följde vår blick noggrant hur läget utvecklades samtidigt som kvinnfolket på gården försökte mana oss ner från taket och bort från det farligt utsatta stället. Alldeles som serverat på silverbricka stod delar av de vitas omringningskedja kring Naisvuori rakt framför våra ögon. Kapituleringsförhandlingarna som åtföljdes av krigsrop och förbannelser mellan agronom Spåre, som ledde omringningen, och motpartens man som stod på arbetarnas hus trappa var också fullkomligt hörbara för oss. Så kom det sig, att krigshandlingarna inskränktes till ett enda vådaskott och ett söndrat fönster. Efter att de röda gav sig marscherade plutonstora vita trupper förbi Berggatan till lyceet med två till tre gevär per man på ryggen.
Yrjö Kaarre
White guard came from lyceum and surrounded the people’s house and the water tower, according to the logs, on January 29th. Goldsmith Holopainen’s sons and I had built from snow a barricade and then froze it over. It was on the roof of old brick building that still stands at yard area of the Mikkeli hardware store. We were very keenly observing the developing situation, all the while some nearby women were trying to get away from a dangerous spot. Like on a platter, right before our eyes, was the siege line of the whites, on Naisvuori. The leader of the siege party Spåren and his counterpart on the steps of the people’s house, were conducting surrender negotiations with warlike voices and cursing. They were loud enough that we could here them quite well. And so it was that hostilities were scaled down to one accidental shot and broken window. After the reds surrendered, about a platoon worth of whites were marching towards lyceum. Each one of the men was carrying about three rifles on their shoulders
(Yrjö Kaare)