Vårt hugg det är hårt, och vårt hat är kallt,
För oss har ett land ej förskoning
På vår svärdsspets hänger vår lycka, vårt allt,
Den bannlyst var tanke på soning.
Av bävan greps landet, när stridsropet ljöd,
Vårt stridsrop: bryt, Finland, din boja!
Först då får den slockna, vår upprorsglöd,
När fri är var finländsk koja –
När klenmod de övrigas segerhopp stal,
På seger vi jägare trodde.
I vårt bröst ibland tusende mörka kval
En kungstanke tändande bodde!
Vår färd det är Kullervos hämnarfärd,
Det är härligt att krigslyckan fresta.
En saga om Finland skriver vårt svärd.
Den stoltaste, största och bästa –
Alla tavasters, alla karelares land
Skall norden ett Stor-Finland giva.
Den drömmen ej dräptes av våldets hand,
Nej, den skall förverkligad bliva!
Vår lejonfana vår oriflamme,
Av kampvana jägarehänder
Över blodiga valplatser bäres fram
Mot Finlands befriade stränder –
Över stormade löpgravar bäres fram
Mot Stor-Finlands hägrande stränder.
Kompositör Jean Sibelius, ord Heikki Nurmio
Svensk översättning Rafael Lindqvist och J. Wegelius