Enligt en ny forskning av Marjo Liukkonen skedde det största kvinnomordet i Finlands historia i Hennala. Över 220 unga kvinnor miste sitt liv där. Fastän det har förflutit över hundra år sedan händelserna, har det aldrig tidigare berättats vad som egentligen hände i Hennala och varför. Kvinnomorden i Hennala 1918 redogör för första gången hur den illegala fältdomstolen valde ut de kvinnor som skulle avrättas, vilka som skulle mörda och vilka som skulle vakta och varför de skulle mörda dessa kvinnor. Förhållandena i lägret offentliggörs även ur ett bredare perspektiv: barnfångarna, hungern och törsten, våldtäkten av fångarna, misshandeln och det godtyckliga mördandet. Verket som grundar sig på en bred arkivforskning och minnesskildringar beskriver på ett omskakande sätt Finlands inbördeskrigs mörkaste stunder.
”II bataljonen ur Södra Savolax regemente anlände till Hennala fångläger för officiell vakttjänst den 20. maj. Ur styrkegranskningen framgår det att bataljonen var 587 man stark. Bataljonskommendören löjtnant Voldemar Weslow anhöll av sin förman överste Aminoff den 21.5.1918 första gången om en modern statussymbol för sin tid, som var i användning hos major Kalm: ”Jag anhåller ödmjukast om att bataljonen skulle få tillgång till automobilen”. Savolaxarnas utbildningsnivå skiljde sig markant från akademikerna och bönderna i Kalms trupper. I bataljonen fanns fyra skomakare, fyra timmermän, tre snickare, två smeder och en plåtslagare. Flera fångar beskrev savolaxarna som mänskligare fångvaktare än ”Kalmarna”. Kvinnofångarna berättar om hur de undkom de sista morden just med hjälp av savolaxarna. De manliga fångarna tackade savolaxarna, som kunde förmedla paket förbi lägrets officiella postanstalt. Lauri Mankki tackar en fältväbel från Savolax:
En liten gärning som dock talar för medmänskligheten bland allt hat och all hämnd var när en vit frontman hämtade ett matpaket åt en kvinnlig fånge i Hennala som han kände. Han gjorde det på eget initiativ genom att ta fången av systern som gick runt lägret. Ett sällsynt fall även då. Denna mans namn var Toivo Kollan. Fred och ära över hans minne.”