”I en memoar sägs med mera: Vår stad var mycket lugn och fridfull X under helgerna 1918.  De präktiga snöiga parkerna stod tyst respektingivande. Människorna spatserade i lugn och ro på sina kvällspromenader. Kyrkklockorna ringde som vanligt stadens medborgare till kvällsgudstjänst och brandvaktens slipningar ekade i staden som vanligt. Få visste redan då att under […]

Vid kvällsskymningen hade fronten tystnat. Vid stationen brann två hus och vattentornet. Bakom stationsbyggnaden rykte ett lok som hade spårat ur skenorna. Till bangårdens västra sida hade det körts ett par tåglaster mad balar av pappersmassa för att fungera som barrikader. Granatregnet hade splittrat på balarna hit och dit. När skymningen tätnade smög sig en

Enligt en ny forskning av Marjo Liukkonen skedde det största kvinnomordet i Finlands historia i Hennala. Över 220 unga kvinnor miste sitt liv där. Fastän det har förflutit över hundra år sedan händelserna, har det aldrig tidigare berättats vad som egentligen hände i Hennala och varför. Kvinnomorden i Hennala 1918 redogör för första gången hur den illegala

Född den 15.3.1897 i Nedertorneå, föräldrar jordbrukare Kalle Juho Slunga och Marja Vaaraniemi, gift fr.o.m. 1923 med Enni Pajarinen. Gick i folkskola. Fungerade som jordbrukare på sin hemgård. Genomförde privat 5/8 klasser i Kuopio lyceum 1925. Anslöt sig till 27. Jägarbataljonen den 5.2.1916 och tillhörde pionjärkompaniet. Deltog i ställningskriget vid floden Misse och vid Rigabuktens

Tyskland hade redan stött den finska självständighetsprocessen genom att erbjuda utbildning åt jägarna. Dessutom levererade tyska staten även vapen åt regeringens trupper. Finska staten frågade tyskarna om hjälp i februari. Mannerheim var emot tyskarnas inblandning eftersom han ansåg att det finska folket själva måst avgöra sitt öde och inte få hjälp av en främmande makt.

Med frändefolkskrigen avser man de stridigheter som företogs mellan 1918 – 22 vid finska östgränsen. Målet var att förena de finskbesläktade stammarna med Finland och göra områdena självständiga. Finska staten höll sig officiellt utanför dessa strävanden, men stödde i praktiken dessa fälttåg. I frändefolkskrigen deltog det över 9000 finländare och av dem stupade ca 660.

Under hösten 1917 förflyttades generallöjtnanten i ryska armén till reserven, från platsen som kommendör för 6. Kavalleriarmékåren ”som missanpassad till de rådande omständigheterna”. Den 50-åriga generalen som hade haft en lysande militärkarriär i den kejserliga ryska armén anlände till Finland kort efter självständigheten i december. Den 12. Januari blev han medlem av militärkommittén. Samma dag

Efter den ryska revolutionen på våren 1917 upplöstes den allmänna ordningen i Finland. Till en början upprättade man kommunala ordningsgarden där både höger- och vänstersinnade fungerade under samma tak. I landet fanns dessutom även ryska trupper, som delvis uppträdde odisciplinerat. Jordbruksstrejkerna i de södra och sydvästliga delarna av Finland i början av sommaren skapade spänningar

Aktivister och jägarrörelsen hade ända sedan första förtycksperioden förberett sig för att lösgöra Finland från Ryssland med vapen. Grundandet av skyddskårer ökade stadigt under 1917 för att kontrollera oroligheterna i landet och det rådde stor brist på både vapen och militärt kunnande. Jägare anlände på hösten till Finland för att skola skyddskårerna och hämtade samtidigt

Efter krigsslutet ansåg Finland att Ryssland, genom att stöda de röda under kriget, hade skapat ett krigstillstånd länderna emellan som fortfarande rådde. Sovjetregimen erkände inte detta påstående. De första förhandlingarna i Berlin i augusti 1918 som förmedlades av tyskarna ledde ingen vart. Situationen tillspetsades 1919. De kontrarevolutionära försökte slå sovjetregimens trupper och väststaterna blandade sig