Född den 15.3.1897 i Nedertorneå, föräldrar jordbrukare Kalle Juho Slunga och Marja Vaaraniemi, gift fr.o.m. 1923 med Enni Pajarinen. Gick i folkskola. Fungerade som jordbrukare på sin hemgård. Genomförde privat 5/8 klasser i Kuopio lyceum 1925. Anslöt sig till 27. Jägarbataljonen den 5.2.1916 och tillhörde pionjärkompaniet. Deltog i ställningskriget vid floden Misse och vid Rigabuktens […]

Tyskland hade redan stött den finska självständighetsprocessen genom att erbjuda utbildning åt jägarna. Dessutom levererade tyska staten även vapen åt regeringens trupper. Finska staten frågade tyskarna om hjälp i februari. Mannerheim var emot tyskarnas inblandning eftersom han ansåg att det finska folket själva måst avgöra sitt öde och inte få hjälp av en främmande makt.

Med frändefolkskrigen avser man de stridigheter som företogs mellan 1918 – 22 vid finska östgränsen. Målet var att förena de finskbesläktade stammarna med Finland och göra områdena självständiga. Finska staten höll sig officiellt utanför dessa strävanden, men stödde i praktiken dessa fälttåg. I frändefolkskrigen deltog det över 9000 finländare och av dem stupade ca 660.

Under hösten 1917 förflyttades generallöjtnanten i ryska armén till reserven, från platsen som kommendör för 6. Kavalleriarmékåren ”som missanpassad till de rådande omständigheterna”. Den 50-åriga generalen som hade haft en lysande militärkarriär i den kejserliga ryska armén anlände till Finland kort efter självständigheten i december. Den 12. Januari blev han medlem av militärkommittén. Samma dag

Efter den ryska revolutionen på våren 1917 upplöstes den allmänna ordningen i Finland. Till en början upprättade man kommunala ordningsgarden där både höger- och vänstersinnade fungerade under samma tak. I landet fanns dessutom även ryska trupper, som delvis uppträdde odisciplinerat. Jordbruksstrejkerna i de södra och sydvästliga delarna av Finland i början av sommaren skapade spänningar

Aktivister och jägarrörelsen hade ända sedan första förtycksperioden förberett sig för att lösgöra Finland från Ryssland med vapen. Grundandet av skyddskårer ökade stadigt under 1917 för att kontrollera oroligheterna i landet och det rådde stor brist på både vapen och militärt kunnande. Jägare anlände på hösten till Finland för att skola skyddskårerna och hämtade samtidigt

Efter krigsslutet ansåg Finland att Ryssland, genom att stöda de röda under kriget, hade skapat ett krigstillstånd länderna emellan som fortfarande rådde. Sovjetregimen erkände inte detta påstående. De första förhandlingarna i Berlin i augusti 1918 som förmedlades av tyskarna ledde ingen vart. Situationen tillspetsades 1919. De kontrarevolutionära försökte slå sovjetregimens trupper och väststaterna blandade sig

Vårt hugg det är hårt, och vårt hat är kallt, För oss har ett land ej förskoning På vår svärdsspets hänger vår lycka, vårt allt, Den bannlyst var tanke på soning. Av bävan greps landet, när stridsropet ljöd, Vårt stridsrop: bryt, Finland, din boja! Först då får den slockna, vår upprorsglöd, När fri är var

De skyddskårister som kommit från lyceet omringade arbetarnas hus och vattentornet som hölls av de röda enligt dagboks-anteckningar från 29. januari. Tillsammans med guldsmed Holopainens söner hade vi, genom att samla ihop snö och frysa det med vatten, byggt en isvall på taket till tegelbyggnaden. Byggnaden som ännu idag står kvar på gården till S:t

Idén att frigöra sig från det ryska väldet föddes i november 1914 bland studenter ledde till jägarrörelsens uppkomst. Tyskland godkände skolningen av 200 studenter och redan i februari 1915 anmälde sig de första till kursen, som till en början maskerades om till scoutverksamhet genom att använda scoutuniformer. Denna ”Pfadfinderkurs” varade till slutet av augusti då